vi vänder blad
Nytt år, nytt decenium. Nu vänder vi blad och ser framåt, som konungen, vår monark och statschef uttryckte det.
Vi lämnar de gångna tio åren bakom oss, dumhetens decennium, idiotins tidevarv, då bloggar blev sanning, TV fördummades ytterligare med paradise hotel, jackass, stjärnorna på slottet, ullared och let's dance, och den självgode pösmunken Fredrik Lindström som fått breda ut sig och med sina putslustigheter sänkte nivån på det svenska språket till OBS-klass. Ordspråket för decenniet skulle kunna vara "Det är inte så noga".
Mona Sahlin och hennes företrädare, godsägare Persson, sänkte sitt eget parti. Makten blev ett självändamål, vikten av att sitta kvar vid makten blev fokuset - inte vad man skulle göra med den.
Journalistiken fick stryka på foten för tyckandet och uppmärksamheten att synas, kommuner och landsting slår sig för bröstet när man "går med vinst", och vår käre monark står i älgjaktens tid och mumlar nåt osammanhängande i skogen.
Svammel, tyckande och gissningar ersatte fakta och vetenskap. "Allas åsikter är lika mycket värda, dina också, kräks ut dem bara!" Kompetens fick huka sig för rövslickeri (vilket iofs kanske inte är nåt nytt).
Nepotismen firade nya segrar i vår svenska ankdamm, och kulturen bestod av idoljippot på hösten och esc på våren, kryddat med en infantil konststuderande som spelade psyksjuk, videofilmade det hela, och fick ett godkännande som konstskapare av både rättsväsende och delar av kulturelit.
Vi skickar ett parti till Bryssel kallat Piratpartiet vars främsta tes var att allt ska vara gratis bara för att man kan. Nåt som fick obegränsad uppmärksamhet under ett halvår för att sen falla tillbaka till sin rätta dimension inför nästa val. Vi fick också äntligen in ett främlingsfientligt parti i riksdagen likt övriga europa, vilket förstås skadegladde danskarna. Den svenska präktigheten grundad på strutsmentalitet fick sig en törn. De korkade gammelsossarna föll för de numera kostymklädda nynassarnas svammel om burkakvinnor som tar penisionärernas köplatser. Et voilá: de som fortfarande borde minnas något litet av nazismens framfart lade grunden för deras efterträdares intåg.
Men egentligen får vi väl tacka den sossedränkta politiska korrektheten som förbjudit allt negativt att öht yttras genom snart femtio år om invandring, invandrargrupper, "hederskultur" och misslyckad integration. Yttras offentligt iaf.
Grattis. The road to hell is paved with good intentions. Eller självgoda kanske?
Så låt oss kräkas upp den hårboll som det inledande decenniet blev på det nya årtusendet. Kasta den bakåt och blicka framåt. Vända blad och förvänta oss ett förmodligen "fortsätt som ingenting" innan det kanske blir bättre.
Vi lämnar de gångna tio åren bakom oss, dumhetens decennium, idiotins tidevarv, då bloggar blev sanning, TV fördummades ytterligare med paradise hotel, jackass, stjärnorna på slottet, ullared och let's dance, och den självgode pösmunken Fredrik Lindström som fått breda ut sig och med sina putslustigheter sänkte nivån på det svenska språket till OBS-klass. Ordspråket för decenniet skulle kunna vara "Det är inte så noga".
Mona Sahlin och hennes företrädare, godsägare Persson, sänkte sitt eget parti. Makten blev ett självändamål, vikten av att sitta kvar vid makten blev fokuset - inte vad man skulle göra med den.
Journalistiken fick stryka på foten för tyckandet och uppmärksamheten att synas, kommuner och landsting slår sig för bröstet när man "går med vinst", och vår käre monark står i älgjaktens tid och mumlar nåt osammanhängande i skogen.
Svammel, tyckande och gissningar ersatte fakta och vetenskap. "Allas åsikter är lika mycket värda, dina också, kräks ut dem bara!" Kompetens fick huka sig för rövslickeri (vilket iofs kanske inte är nåt nytt).
Nepotismen firade nya segrar i vår svenska ankdamm, och kulturen bestod av idoljippot på hösten och esc på våren, kryddat med en infantil konststuderande som spelade psyksjuk, videofilmade det hela, och fick ett godkännande som konstskapare av både rättsväsende och delar av kulturelit.
Vi skickar ett parti till Bryssel kallat Piratpartiet vars främsta tes var att allt ska vara gratis bara för att man kan. Nåt som fick obegränsad uppmärksamhet under ett halvår för att sen falla tillbaka till sin rätta dimension inför nästa val. Vi fick också äntligen in ett främlingsfientligt parti i riksdagen likt övriga europa, vilket förstås skadegladde danskarna. Den svenska präktigheten grundad på strutsmentalitet fick sig en törn. De korkade gammelsossarna föll för de numera kostymklädda nynassarnas svammel om burkakvinnor som tar penisionärernas köplatser. Et voilá: de som fortfarande borde minnas något litet av nazismens framfart lade grunden för deras efterträdares intåg.
Men egentligen får vi väl tacka den sossedränkta politiska korrektheten som förbjudit allt negativt att öht yttras genom snart femtio år om invandring, invandrargrupper, "hederskultur" och misslyckad integration. Yttras offentligt iaf.
Grattis. The road to hell is paved with good intentions. Eller självgoda kanske?
Så låt oss kräkas upp den hårboll som det inledande decenniet blev på det nya årtusendet. Kasta den bakåt och blicka framåt. Vända blad och förvänta oss ett förmodligen "fortsätt som ingenting" innan det kanske blir bättre.
